Ja, vad ska man säga....??

Ingenting typ....
Satt och funderade en stund, men kom inte på nåt vettigare att skriva som rubrik...
Är drygt två veckor nu sen jag miste min allra bästa vän... Lilla Indy...
Dagarna går upp och ner...
Vissa dagar är hyfsade, andra sämre och andra riktigt jävla dåliga...
Känns så jäkla tomt här hemma när man kommer hem...
Alla vanor sitter fortfarande i..
Min nya livsstil där jag kan göra precis vad jag vill närsomhelst (typ jobba till kl två och sen sticka direkt och göra nåt annat...) känns enormt konstig...
Det rycker hela tiden i bakhuvudet som att jag har glömt att jag måste hem till någon...
Men det måste jag ju inte längre....
Konstigt...... Tråkigt....
Har försökt hålla mig så sysselsatt jag bara kan dom här två veckorna..
Har två helt underbara vänner som förtjänar ett stort, fett tack för att dom har ställt upp till max för mig den här tiden och hållt mig sysselsatt och framförallt lyssnat på mig och haft förståelse för mig...
Utan deras stöd hade jag nog fortfarande legat och gråtit floder varenda dag..
Så stort tack Annika och Aida :-)
Min familj ska också ha ett stort tack, mamma, pappa, brorsan och mormor....