Inatt och idag har vart lite tungt...
För exakt ett år sedan hade jag mitt livs värsta dag...
För ett år sedan miste jag min älskade Indy, min ängel och bästa vän.
Det var tungt att gå och lägga sig igår när man tänkte tillbaka på det faktum att för ett år sen började mitt livs värsta natt...
Jag saknar fortfarande min lilla Indy nåt fruktansvärt och säger fortfarande god natt till honom varje natt...
Man säger att tiden läker alla sår, men det är inte riktigt sant..... Den läker dem inte, man lär sig bara leva med vad som hänt.... Men saknaden och sorgen blir inte lättare... Den försvinner inte...
Den kommer alltid finnas där, det kommer alltid kännas en viss tomhet i hjärtat... Enda som händer är att man accepterar att leva med den outhärdliga smärtan och sorgen, att den finns där och att man får gå vidare och leva trots den om man inte vill gå under..
Min älskade Indy, du kommer föralltid finnas i mitt hjärta.
Jag saknar dig varenda dag som går.
Min älskade ängel.
"Well baby I've been here before
I've seen this room and I've walked this floor
You know I used to live alone before I knew you
And I've seen your flag on the marble arch
And love is not a victory march
It's a cold and it's a broken hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Maybe there is a God above
But all I've ever learned from love
Was how to shoot somebody who outdrew you
And it's not a cry that you hear at night
It's not somebody who's seen the light
It's a cold and it's a broken hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah"
I think of You each morning
and dream of You each night
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar