The fate of life for the restless souls..?

Jag vet inte om det är för att jag precis fyllde 28 och tog ett steg närmre 30 eller vad det är men senaste tiden har tankarna börjat vandra lite..
Nu låter det som om jag har ålderskomplex hihi, men så är inte fallet.. Jag är fortfarande ung och kommer vara ett bra tag framöver :-)
Men what can I say, I'm a complex soul...
Jag tror aldrig jag har varit den typen av människa som bara kan "nöja sig"...
Ingen av oss har någon som helst aning om hur livet kommer att te sig och jag är väl mer en sån person som vill leva fullt, prova allt och inte "nöja sig" med dem vardagliga sakerna i det stora hela...
Herregud, ta bara yrkesval till exempel... Vi snackar tjejen som hoppade av svensson-sjuksköterskeutbildningen för att hoppa på brandmansutbildningen och tjejen som testat ut till stuntmansutbildningen två gånger, och blev antagen två gånger men tyvärr hejdade sig p.g.a framtidsutsikterna...
Känns det enkelt att man bara känner sig intresserad av sådana yrken som är "svåra" istället för dem där vardagsyrkena som man typ alltid har en lysande framtid inom... Definitivt inte...
Men vad gör man...?
Jag vet att jag aldrig kunnat känna mig nöjd med livet om jag skulle suttit på ett kontor dagarna långa... Eller gått omkring och räknat medicin och dokumenterat förjämnan...
Givetvis är jag inte nöjd med undersköterskejobbet jag har för tillfället, som kanske är det ultimata svenssonjobbet, men det betalar räkningarna...
Missförstå mig inte, jag vantrivs inte på jobbet för jag har mina underbara kollegor och jag är glad för mitt jobb, för jag kan inte tänka mig nåt tråkigare än att behöva gå arbetslös..
Men...
Vill jag jobba som undersköterska resten av livet...? Big no no..
Jag har väl mer eller mindre accepterat faktumet om hur det kan vara att va tjej inom räddningstjänst-Sverige trots att det är där mitt yrkeshjärta ligger...
Så... Vad gör man om man aldrig lyckas få det tänkta drömyrket..?
För tillfället har jag siktet inställt på 4 olika alternativ; jobb som brandskyddstekniker, som lärare på räddningsskolan, brandman i London och brandman i Edinburgh... Av vilka det sistnämnda känns mest lockande...
Men om all else fails, vad gör man...
Kanske man ska försöka göra upp en ny plan, om ifall.... En backup-plan...
Sätta sig i skolbänken runt 30 är inte det lättaste..
Inte att hitta ett nytt yrke som intresserar en rastlös själ heller...

När allt kommer omkring; vad är det egentligen vi, var och en, vill få ut av livet?
Hur vill vi leva för att känna den ultimata lyckan?
Det finns såklart dem som bara vill träffa den Rätta och bilda sig familj och känner att det är det viktigaste, och sen kan "nöja sig" med vilket jobb som helst.
Sen har vi dem som mig...
Även om jag träffar Mr Right och får bilda mig en familj så hade jag aldrig kunnat njuta av att gå till vilket jobb som helst... Jag vill kunna hoppa av glädje och känna passion över mitt jobb och längta till det...
Inte det lättaste.... Eller?
Kanske jag som är extra komplicerad? :-)

Jag bara undrar; vad är livets öde för oss rastlösa själar...
Let's hope it's something good....and soon....