Sjukt eller........??

Hej och hå som jag legat däckad idag.....
Vaknade 4.30 imorse med värsta feberfrossan och ont i hela kroppen.....
Låg typ och vände och vred mig och nåt konstigt gnyende (kan man säga så????...) läte kom ut från mina läppar....
Nu är det ju tyvärr så att jag reagerar enormt starkt på feber.... Har en normal-temp på ca 36.4 grader så det räcker att jag kommer upp i 37.5 så känner jag att jag har feber....
Vid 38 grader har jag svårt att komma upp ur sängen, och vid 39 grader blir jag så utslagen att jag håller på att svimma om jag reser mig.....
Kan säga att det tog några timmar innan jag klarade av att ta mig upp ur sängen, fått på lite kläder (eller ja, mycket kläder... Vilket inte hjälpte för jag frös röven av mig ändå....), och i en stapplande framåtlutande ställning kom ut i köket och fick hämtat febertermometern och en Ipren.....

Temp.....: 39 grader......
Inte så konstigt att jag knappt kom ur sängen....

Sen dess har jag inte lämnat sängen med många meter....
Tyvärr har jag ju vart så illa tvungen att gå ut smårundor med Indy 3 gånger, rena tortyren, folk som sett mig har nog undrat va fan det va med mig....
Annars har jag inte orkat röra mig från sängen....
Nu är första gången på hela dagen som jag suttit uppe en längre tid (och med längre menar jag då typ 15 minuter.......)....

Det värsta av allt är att jag ju tvingats sjukanmäla mig inför mina pass imorgon och fredag :-(
Hur kul är det att behöva sjukanmäla sig andra dagen på jobbet???.....
Till råga på allt så är det världens absolut tristaste och för mig årets mest hatade dag imorgon.....
Jag pratar naturligtvis om Alla hjärtans dag.....
BLÄÄÄ!!!
Allt denna dag handlar om är total överskattning och besvikelse....
Affärerna måste tjäna kosingen på denna dag....
Allt den nånsin betytt för min del är besvikelse....
Hade sett fram emot att få jobba hela denna pissdag, men inte ens den gjädjen fick man ju nu....
Istället får man ligga hemma och va sjuk, i sin ensamhet...
Det är nog enda gångerna det faktiskt är tråkigt att bo själv, det är när man ligger sjuk....
Nu har jag ju visserligen tur som har Indy, han är ett gott sällskap när man är sjuk..
Men det tråkiga är att när man ligger hemma sjuk, och är ensam så har man enooormt mycket tid för tankar kring allt möjligt...
En tanke som ju flyger på en när ensamheten slår in är; kommer jag nånsin att träffa någon som bryr sig så mycket om en att han aldrig nånsin hade velat förlora mig, eller hellre dö innan han gjort nåt som sårat mig....????
Eller har man redan träffat honom..???....
Upplösning förljer väl om några veckor..... Då kommer jag veta och kunna fatta mitt beslut...

En glad tanke är i alla fall att det är premiär för nya avsnitt av Grey's Anatomy nu kl 21 =)
Jippey!!!!! :-)